.....

 Idag har de varit en vanlig arbetsdag, har haft sprängande huvudvärk nästan hela dagen och gått o grubblat på massa saker. åkte hem o somna..:P
Men när dom ringde från bilfirman om att ja kunde komma o hämta min lilla pärla så tog ja på mej tröja,skor o jacka o börja gå neråt i trappan, när ja kommer till de näst sista trappsteget så står knarkgrannarnas stora schäfer där och ja som inte är rädd för djur,tar ett steg till och hundfan börjar morra o lägga öronen bakåt,ja stannar upp o då börjar den visa sina köttsugna tänder och ja rusar,vrålar högt i trapphuset som om ja hade självaste djävulen efter mig o för visso så hade jag ju det.. och hunden efter, fyyy faaan säger jag, springer in, ingen hund efter, vet inte exakt hur långt den följde efter,panikar me dunkande hjärta ringer ja till Martin och försöker prata sansat, de första han säger är: jag kommer! och då ska ni som inte känner mig o min älskling att hans jobb springer man inte bara ifrån.. men att han skulle göra de och hans oro i rösten, säger att  jag klarar mig men att han får följa med ut i trappen i telefon o me dunkande hjärta går ja neråt i trappen,steg för steg, ingen hund.. pustar ut.. ahh.. vilken underbar människa jag lever med!

Varje gång white trash beautiful spelas så tänker jag på den där tatuerade snygga dreadskillen som stod där i baren..jag minns när vi förfestade och du drog in mig i mitt lilla badrum på stenkvista vägen och berättade för första gången att du älskade mig,jag minns vår vilda cypern resa förra året,allt festande,allt lära -kännanden och medtyckte av alla hans bästa vänner att ja är den bästa han haft. och det är så underbart att jag får dela mitt liv med en människa som får mig lycklig,för det är jag verkligen.. allt som du säger och när ja verkligen ser att du menar det också,varje ord.. vi har ett liv ihop o de är verkligen inget ja tänker slänga iväg eller hymla med att de är heeeelt underbart!! Har blivit sårad,lämnad,dumpat själv o mått dåligt, så nu är de faktiskt inget skryt utan ja skriver detta för att jag mår så bra med den människan i mitt liv. Ja känner att jag behövde skriva det, för att se mitt ledljus i mörkret, för ja, mörkt är det,varje morgon ja går upp, vardagen är grå o trist, tänker ibland för mycke, grubblar över framtiden..men glad att HAN vill dela den med mig!

Ja sakanr min saaara, vi måste ses juuuuu! we belong togheter!=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0