Ärlighet varar längst?
Hej bloggen o alla läsare som jag inte har en aning om vilka ni e,men iaf..=P
Jag delar nästan aldrig med mig om mina tankar som är riktigt personliga i min blogg,har varken tid,vilja eller ser nån mening i att skriva det o folk ska få gotta sig i ngt..men ibland..vid vissa tillfällen,o när jag är på sånt humör..då dyker dessa inläggen upp..de är inte ofta..men..here we go.....
Idag känner jag mig riktigt lycklig,jag vet inte när jag senast kände mig riktigt lyckliglycklig,förstår ni hur jag menar, glad o sånt har jag ju varit,ja menar,svårt att vara glad när man tar studenten,tar körkort,blir sambo,köper katt ihop,köper bil,har en fet lön från jobbet,kan köpa alla saker man vill ha o dyra sminksaker,kläder,skivor,dvd boxar...you name it. Har alltid mina närmsta vänner som jag kan falla tillbaka på när livet tynger ned otroligt mycket,syftar främst på Emelie o Sandra som funnits med under med o motgångar..jag ratar inte er andra men skriver dom för att de betyder så jävulsk mycket o som jag värderar högt högt inne i hjärtat! Okej,kanske dumt att favorisera..men ni fattar grejen;)
Jag har alltid lätt för o ha ett leende på läpparna, jag är oftast glad, sen att jag mådde skit under förra hösten o i början av våren,för mkt tankar,folk flyttar från stan, jag blir "lämnad" kvar i skiten,för mkt samvete,för mkt känslor,för mkt tankar,sömnen rubbas o har nog aldrig grinat eller funderat så mycket som jag gjorde under den perioden..en svacka,en bump i vägen,kände mig som atlas som bar alla livsuppgifter på mina bara axlar..(jag överdramatiserar lite i texten för o få mera inlevelse,samt höja mig själv en aning..*ego*). När jag nu sitter här i mitt studentrum,den 25novemver 2008,klockan är snart halv 12,ja dricker julmust o äter en clementin,jag känner mig stabil,jag känner mig LYCKLIG! Jag säger inte att jag vart "deppig" o inte kunnat vara glad,för trots de så hade jag en bra sommar,mkt planer o mål som jag satte upp o lyckades med,ett av mina mål var ju att flytta,börja plugga,starta om lite.. här kommer jag, 21 år gammal,ensammmen till en stad,50mil hemifrån o inte en käft känner jag. 3 månade sitter jag här med helt underbart bra vänner som jag kan skratta,prata o umgås me dagarna i ända, som fatiskt har lärt känna mig just för den jag är,för de valet jag gjort,då de går samma utbilning,me liknande mål,ambitioner o drömmar..lika galna o flammsiga, helt klockrena är ordet jag letar efter!! Love you dudes!;) o jävlar i helvetes jävla fan vad jag är tänd på livet, jag är så lyrisk ikväll att jag säkerligen skulle behöva lägga in mig på Piva,haha..skämt o sido.. ikväll är en vanlig kväll,men med en insikt längre skriven i en blogg.. och du? den bjuder jag på! hoppas jag inspirerade nån själ iaf!;)
Pusshejhårspray!
Jag delar nästan aldrig med mig om mina tankar som är riktigt personliga i min blogg,har varken tid,vilja eller ser nån mening i att skriva det o folk ska få gotta sig i ngt..men ibland..vid vissa tillfällen,o när jag är på sånt humör..då dyker dessa inläggen upp..de är inte ofta..men..here we go.....
Idag känner jag mig riktigt lycklig,jag vet inte när jag senast kände mig riktigt lyckliglycklig,förstår ni hur jag menar, glad o sånt har jag ju varit,ja menar,svårt att vara glad när man tar studenten,tar körkort,blir sambo,köper katt ihop,köper bil,har en fet lön från jobbet,kan köpa alla saker man vill ha o dyra sminksaker,kläder,skivor,dvd boxar...you name it. Har alltid mina närmsta vänner som jag kan falla tillbaka på när livet tynger ned otroligt mycket,syftar främst på Emelie o Sandra som funnits med under med o motgångar..jag ratar inte er andra men skriver dom för att de betyder så jävulsk mycket o som jag värderar högt högt inne i hjärtat! Okej,kanske dumt att favorisera..men ni fattar grejen;)
Jag har alltid lätt för o ha ett leende på läpparna, jag är oftast glad, sen att jag mådde skit under förra hösten o i början av våren,för mkt tankar,folk flyttar från stan, jag blir "lämnad" kvar i skiten,för mkt samvete,för mkt känslor,för mkt tankar,sömnen rubbas o har nog aldrig grinat eller funderat så mycket som jag gjorde under den perioden..en svacka,en bump i vägen,kände mig som atlas som bar alla livsuppgifter på mina bara axlar..(jag överdramatiserar lite i texten för o få mera inlevelse,samt höja mig själv en aning..*ego*). När jag nu sitter här i mitt studentrum,den 25novemver 2008,klockan är snart halv 12,ja dricker julmust o äter en clementin,jag känner mig stabil,jag känner mig LYCKLIG! Jag säger inte att jag vart "deppig" o inte kunnat vara glad,för trots de så hade jag en bra sommar,mkt planer o mål som jag satte upp o lyckades med,ett av mina mål var ju att flytta,börja plugga,starta om lite.. här kommer jag, 21 år gammal,ensammmen till en stad,50mil hemifrån o inte en käft känner jag. 3 månade sitter jag här med helt underbart bra vänner som jag kan skratta,prata o umgås me dagarna i ända, som fatiskt har lärt känna mig just för den jag är,för de valet jag gjort,då de går samma utbilning,me liknande mål,ambitioner o drömmar..lika galna o flammsiga, helt klockrena är ordet jag letar efter!! Love you dudes!;) o jävlar i helvetes jävla fan vad jag är tänd på livet, jag är så lyrisk ikväll att jag säkerligen skulle behöva lägga in mig på Piva,haha..skämt o sido.. ikväll är en vanlig kväll,men med en insikt längre skriven i en blogg.. och du? den bjuder jag på! hoppas jag inspirerade nån själ iaf!;)
Pusshejhårspray!
Kommentarer
Trackback
